Jack The Ripper och de andra...

Creepy, skriver SDS om ett museum som öppnat i London. Där kan man se hur det förmodligen såg ut i Jacks boning på den tiden när han satte skräck 😨 i Londonborna på East End.

Ett offer ligger uppskuren med organen utanför kroppen en våning upp...
På skrivbordet ligger anteckningar om nästa tilltänkta offer...

Jag håller med skribenten Henrik Bredberg som skrivit artikeln om att kvinnor verkligen inte behöver ett museum att gå till för att nå känslan av att gå på en mörk gata nattetid.

Maken och jag följde med på en Lonsonwalk en gång i East End, känslan infann sig nästan genast och man kunde nästan höra hans steg på bakgatorna. Skenet från gatubelysningen var minimal, och visst var det någon som smög bakom min rygg...
Ett scenario utspelade sig snabbt inne i huvudet på en när man rörde sig i dunklet.

Lite horribelt att det behövs ett museum för detta när du egentligen kan känna av det var som helst i vår värld, bara genom att röra dig i mörkret på en bakgata.

Vidare skriver Henrik...
Hur kommer det att vara i framtiden?
Förväntas det då att köbildningen kommer att vara lång utanför Lasermannens museum?
Kommer vi att få se världen 🌍 genom Peter Mangs ögon 👀, eller fascineras av innehållet i Kapten klännings verktygslåda?

Är detta en värld som vi vill träda in i för att förfäras av det som faktiskt händer runt omkring oss?

Artikeln finns i SDS 10 november 2015, skriven av Henrik Bredberg